Hej hopp..

Jag är förvirrad.. Jag har 1000 tankar som snurrar i huvudet.. Jag e fylld av saknad..
Jag saknar tiden med Nicklas.. Lantan... När man va liten.. Men man ska väl inte hänga upp sig på det förflutna, utan blicka framåt med huvudet högt? Men det är inte så lätt alltid! Man kan inte hjälpa vilka tankar som ploppar upp, hur mkt man än försöker tänka på något annat.
För minnen kommer alltid att stanna kvar, vare sig man vill det eller inte. Det kan vara en förbipasserandes parfym, en röst långt bort som påminner om någon annans, en maträtt man åt med en viss person.. Sen e det kört.. Då sitter man och tänker sig bort och tillbaks för en stund och tappar allt vad nutid är. Och när man är klar kommer man på sig själv att sitta med ett flin eller med ett svidande hjärta, kanske en liten tår i ögonvrån? Det tillhör väl den mänskliga cirkeln. För det är ju ingen som bestämt att såhär ska det vara, utan det är naturens egen kraft och det är mäktigt. Jag kan hålla på i evigheter, för det är så mycket man inte förstår, som egentligen borde vara osagt.. Som ingen ska rota i..

Vill så mycket men kan så lite...


Snälla du, säg att du svarar...