Fan, fan, fan...! 

Jag hatar allt som har med ditt fucking jobb att göra.. Ända sen du börjat där har du blitt en helt annan person, en som skiter i allt o bryr dig bara om dig själv.. Det är ju kul för dig att du hittat nåt som du gillar, men tänk på mig, som får sitta o ruttna i denna sketna jävla lägenhet till jag dör.. Jag kan varenda millimeter av alla rum här, vet exakt var allting finns.. För jag har inte haft annat att göra än att lära mig det. Är inte så svårt när man sitter här hela tiden.

Då tänker väl dom flesta; Men gör något annat då? 

Flytta själv 100 mil, släpp familj o vänner där hemma o flytta 100 mil till ett okänt ställe där du inte känner en enda jävel. Inte vet vad man ska göra, inte pratar som alla andra. Jag känner mig så jävla ensam. Jag kanske verkar som någon som håller huvudet kallt i alla situationer, men innerst inne finns en ensam, tunn flicka som inte vet vad hon ska ta sig till... 

Va med mina kompisar? säger du. HA! Va fan vill dom med mig? De e inge fel på dina kompisar men seriöst va FAN vill dom med mig ? Dom pratar ju inte ens med mig när dom e med dig.. :@

O till råga på allt ska han på en sup-o-knull färja med jobbet till Tallinn.. Känns jävligt roligt att släppa iväg honom på sånt.. Jippie-kay-yah. Spec när jag är som jag är... 

Fuck it all...